Ibland stängs jag in i bubblan och lever i min egna lilla drömvärld. Där allting är en dans på rosor och ingenting kan såra mig. När väl bubblan spricker kommer ångesten ifatt mig och det är först då jag har insett mitt misstag, varför måste jag vara så efterklok!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar